Förstår ni,
att då någon med bedjande, stora ögon ser på en,
sträcker fram händerna med handflatan uppåt mot en
och klappar sedan sig själv på magen,
då kan man inte annat än vänta med att åka hem en stund.
För visst har man tid att läsa en bok,
se på en bil,
äta lite gott,
innan man får vinka åt varandra och säga hejdå.
Mosters hjärta smälter.
Visst förstår jag :)
SvaraRaderaVerkligen en gulleplutt!
SvaraRadera