höstkänslor

Vi tog med varsin liten hink och en stor bärplockare åt oss var.
Så traskade vi in i mellan de blad som sakta höll på att färgas i rött. Små, små buskar på marken där stora blå bär skulle hänga i klungor.
Men trots våra vandringar blev klungor av bär bara färre och färre.
Inte för att där inte varit bär; någon annan hade hunnit före.
Kvällssolen sken över det gamla träsk dit tranor ibland tar sin tillflykt.

En backe uppför och vi beslöt för att ge upp och gå hem.
Då, inklämd mellan stora stenar och höga träd, öppnade sig en glänta där bären lyste stora och blå.
På bara en liten stund hade hinkarna plockats fulla och bärplockarna var även de fyllda till sin överkant.

Glada i hågen, med frisk skogsdoft i näsan plockade jag upp ett par svampar, så något gott kunde avnjutas direkt vid hemkomst.


Fyra rörningar av sylt har det blivit.
Jordgubbar, hallon, blåbär och vinbär.
Ett par deciliter vinbärssylt har kokats.
Däremellan har bröd bakats och ätits upp.

Jag njuter.
Hösten är underbar.